Ansträngningsläckage hos kvinnor kan antingen förklaras av dåligt stöd till urinröret eller av en skada på den muskel som ska hålla urinröret slutet, slutmuskeln. För att förbättra stödet till urinröret finns flera effektiva behandlingar t.ex. bäckenbottenträning och operation, medan en slutmuskelskada utgör ett svårbemästrat problem. Injektionsbehandling, så kallad ?bulking? (bulk=något som tar plats) kan vara ett alternativ.

Kvinnlig urininkontinens kan grovt delas upp i urinrörsproblem och urinblåseproblem.  Urinrörsproblem ger oftast upphov till urinläckage i samband med fysisk aktivitet t.ex. läckage när man hostar, nyser, hoppar, springer, dansar etc. Läckage kan dock förekomma redan vid mycket låg grad av fysisk ansträngning, t.ex. bara man reser sig från sittande. Man kan tänka sig två olika mekanismer som förklaring till symtomet. Det vanligaste är att stödet till främre slidväggen och urinröret har försämrats och man får då inrikta sig på att förbättra stödet. En annan inte helt ovanlig förklaring är att urinrörets slutmuskel har förlorat sin styrka till följd av en skada i slutmuskeln eller dess nervförsörjning. Ett förbättrat stöd till urinröret kan i den situationen inte förväntas ge någon förbättring av tillståndet.

Vilka möjligheter finns att påverka problemet med en nedsatt slutmuskelfunktion. Dessvärre få, eftersom det är svårt gjuta nytt liv i en skadad muskel eller nerv. En enkel åtgärd är att komprimera urinröret utifrån, t.ex. med en tampong i slidan och det finns särskilda så kallade vaginalbågar för ändamålet. En annan möjlighet är bulking, vilket innebär att man injicerar en lämplig substans under urinrörets slemhinna som alltså tar upp plats i urinröret. Man hjälper på det sättet slutmuskeln, så att dess resterande kraft räcker till för att hålla urinröret stängt under blåsans påfyllnadsfas. En sådan substans måste förstås uppfylla en rad krav. Den ska vara säker d.v.s. inte förorsaka några negativa effekter, samtidigt som den ska vara effektiv på kort och lång sikt. De första försöken enligt denna princip gjordes redan på 1930-talet och sedan dess har man sökt efter en substans som uppfyller kraven på bästa sätt.

För tillfället finns ett par olika substanser, men principen för behandling för bägge dessa är densamma. Genom ett cystoskop (instrument för att se in i urinröret och urinblåsan) injicerar man en liten mängd av substansen under urinrörets slemhinna på 3-4 ställen. På så sätt bildas 3-4 små bulor i slemhinnan och röret sluter bättre tätt.

Ingreppet görs under lokalbedövning och tar ca femton minuter. Vanliga besvär direkt efter injektionen är sveda och irritation i injektionsstället. Det kan även förekomma sparsamt med blod i urinen, symtom som avtar inom något dygn eller två. Svårigheter att tömma blåsan första dygnet efter behandlingen kan också förekomma, men är ett problem som brukar lösa sig spontant inom det närmaste dygnet. Andra biverkningar i samband med injektionen är urinvägsinfektion som behandlas på vanligt sätt med antibiotika.

Som tidigare nämnts är problemet med nedsatt slutmuskelfunktion ett tillstånd som är svårbehandlat och man kan kanske räkna med att 50% av dessa patienter blir hjälpta av injektionsbehandlingen. Det finns möjlighet att upprepa behandlingen om man vid bestående besvär och kontroll finner att någon av bulorna inte håller måttet. Bulking erbjuder alltså en säker och rimligt effektiv behandling mot denna speciella typ av urinrörsproblem, där behandlingsmöjligheterna annars är små.