alt

 

Biofeedback eller biologisk återkoppling, handlar om att träna in ett nytt beteende. Behandlingsmetoden går ut på att barnet får se, höra, känna efter och samtidigt påverka det som normalt sker omedvetet i kroppen. På så vis skapas en biologisk återkoppling där barnet själv får uppleva att det kan påverka sin tömning.

Biofeedback kan till exempel användas för att barnet ska lära sig känna igen signalerna hålla kvar och tömma ut. För detta används cystometriutrustning, en utrustning som mäter trycket i blåsan. Medan uroterapeuten fyller blåsan med koksaltlösning följer barnet vad som sker i urinblåsan på utrustningens skärm eller kurva.

Under behandlingen får barnet först lära sig att identifiera själva tryckstegringen när blåsan fylls, därefter känna efter hur det känns. Sista steget innebär att barnet ska försöka hindra blåsan att dra sig samman i ett inledande skede.
Målet att är att barnet ska lära sig känna igen känslan som föregår sammandragningen av blåsan. Om barnet känner igen känslan har det möjlighet att hämma sammandragningen innan den blir så kraftig att det är svårt att hålla emot.

Källa: Uroterapi av Anna-Lena Hellström och Birgitta Lindehall samt Barninkontinensboken av Christina och Jens Axengrip