Att behandla sängvätning med larm är en gammal och beprövad metod. Larmet uppfanns redan 1903 av en tysk barnläkare som konstaterat att många av barnen på sjukhuset kissade på sig om natten. För att förhindra att barnen fick ligga i våta sängkläder konstruerade läkaren ett nät som barnen fick ligga på. När nätet blev fuktigt kom det i kontakt med ytterligare ett nät som låg under lakanet, strömkretsen slöts och larmet började tuta. Tutandet var en signal till nattsköterskan att hon skulle byta sängkläderna i barnets säng. Till sin förvåning upptäckte dock läkaren att många av barnen som sov på nätet slutade att kissa i sängen.

Dagens grundläggande behandling för sängvätning var uppfunnen!

Olika typer av larm

Barns om behandlas med larm för sängvätning idag kan välja mellan flera olika typer av larm. Gemensamt är att alla larm har en sensordel, som placeras där urinen kommer först, och en alarmdel. Sensorn kan vara invävd i ett underlägg som läggs i sängen eller bestå av tryckknappar som fästs på underkläderna. Det finns även modeller där man lägger sensorn i ett trosskydd.

Oavsett vilken modell man väljer så är funktionen den samma. När barnet kissar blir sensorn våt och strömkretsen sluts. Detta får en signal att ljuda och barnets väcks.

Motivation viktigt

Larm är en effektiv behandlingsmetod för sängvätning. För att den ska fungera krävs dock att såväl barnet som den övriga familjen är motiverade att genomgå behandlingen. Det är inte alla familjer som vill eller orkar eftersom det är en påfrestande behandling.

Avgörande för behandlingsresultatet är också att familjen får god information från sjukvården. Det är viktigt att barnet förstår vad behandlingen går ut på. Larmet är inte en bestraffning för att barnet kissar i sängen utan ett sätt att lära barnet att sova på ett sätt där det förstår sin kropps signaler.

Hjälp av föräldrar

Behandlingen med larm går ut på att successivt lära barnets undermedvetna att knipa, vakna och gå till toaletten när barnet behöver kissa. Under behandlingens första 14 dagar måste en förälder sova hos barnet för att hjälpa till. Föräldern behöver se till att barnet vaknar och att det förstår vad som hänt. Föräldern måste också stänga av larmet och bädda om i sängen.

Larmet får bara utlösas en gång per natt. Blir barnet rädd för larmet eller får mardrömmar ska behandlingen avbrytas. Det är viktigt att man använder larmet alla nätter, även helger, då det krävs kontinuitet i behandlingen för att den ska verka.

Bättre kommunikation

Hur larmbehandlingen egentligen fungerar vet man mycket lite om. Experterna tror dock att larmet hjälper till att förbättra kommunikationen mellan hjärnan och blåsan, vilket i sin tur antas öka blåsans kapacitet.

Barn som har stora problem med sängvätning och som inte blir hjälpta av larmbehandlingen kan i många fall behandlas effektivt med en kombination av larm och minirin.

Källa: Uroterapi av Anna-Lena Hellstrom och Birgitta Lindehall samt Barninkontinensboken av Christina och Jens Axengrip