Att kissa på sig är en katastrof. Också för ett barn. Barn som inte får behandling för sin inkontinens mår som regel sämre än sina kamrater och riskerar att på sikt få problem med psykisk ohälsa.

alt

Förr trodde man att barninkontinens orsakades av dåliga hemförhållanden eller ett svagt psyke. Idag vet vi att inkontinens mycket sällan är psykiskt eller emotionellt betingat. Däremot har de senaste årens forskning visat att barn som lider av inkontinens riskerar att få psykiska problem till följd av att de inte kan hålla tätt.
Inget barn kissar på sig med vilje. Det finns däremot en del barn som glömmer bort att gå på toaletten när de behöver. De har helt enkelt så mycket kul att göra att det där toalettbesöket skjuts upp tills det redan är för sent.

Skam och skuld

Det krävs inte många läckage för att ett barn ska förstå att det är ett misslyckande. Som vuxen behöver man inte ens säga något, barnet ser på våra ansiktsutryck att det misslyckats. Från misslyckandet är vägen inte lång till skam- och skuldkänslorna. Och att skämmas är inte nyttigt. I synnerhet inte när man inte rår för sitt misslyckande.
På sikt kan ständiga skam- och skuldkänslor leda till att barnet utvecklar en dålig självkänsla, vilket kan ge allvarliga problem på sikt.

alt

Socialt handikapp

Men det handlar inte bara om de vuxnas attityd. Barn är, till en början, som regel förhållandevis toleranta när en kamrat kissar på sig. Men redan i skolåldern börjar det bli komplicerat och risken för mobbing och utanförskap ökar. Situationen kompliceras ytterligare då barnet själv drar sig undan. Vem vill följa med på skolutflykt om man riskerar att kissa på sig. Att sova över hos kompisar känns inte heller speciellt lockande om man vet att olyckan ibland är framme nattetid. Barn är individer i utveckling och de behöver social samvaro för att utvecklas. Inkontinensen kan lätt bli ett socialt handikapp, som hämmar barnets utveckling och dessutom orsakar psykologiska bekymmer.

Sämre självkänsla

Bruno Hägglöf, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Umeå universitetssjukhus, undersökte nyligen hur barns psykiska hälsa påverkas av sängvätning. Resultatet av hans studie är skrämmande. Barnen som är sängvätare känner sig mer oroliga och deprimerade än sina kamrater. De har oftare ont i magen och sämre självförtroende än andra barn.
Barn mår dåligt av att de är sängvätare. Om sängvätningen fortsätter upp i högre åldrar riskeras sämre självkänsla och psykiska problem, säger Bruno Hägglöf i ett pressmeddelande.
Glädjande är dock att forskningen visar att de barn som får hjälp, snabbt får tillbaka sitt självförtroende.