Att inte kunna hålla tätt är ett stort problem för de barn som drabbas. Det är därför viktigt att barnets besvär blir ordentligt utredda och behandlade. Hjälp kan du söka på BVC, vårdcentralen, hos skolsköterskan eller på de mottagningar som specialiserat sig på barninkontinens.

Att kunna hålla tätt och själv sköta sina toalettbesök är en viktig social kompetens för barn idag. Det är en av anledningarna till att man så tidigt som möjligt vill uppmärksamma de barn som eventuellt har problem med blåsan. Vid de flesta barnavårdscentraler, BVC, är det därför rutin att, vid fyraårskontrollen, fråga om barnet är torrt.

Barn utvecklas förvisso olika snabbt, men man brukar säga att ett barn bör kunna kontroller sin urin när det fyller fem år. Kan barnet inte det, är det tid att söka hjälp.

Hit vänder man sig

Att veta vem i vården man ska vända sig till kan ibland vara svårt. En bra regel är att i första hand tala med BVC om det gäller ett barn som ännu inte börjat skolan. På BVC arbetar personalen uteslutande med barn och har därför stor erfarenhet och kunskap om frågor och problem som rör det lilla barnet. Går barnet i skola kan du tala med skolsköterskan. Du kan även vända dig till en distriktssjuksköterska på din vårdcentral eller till din familjeläkare.  På vissa håll i landet finns det även uroterapimottagningar som är specialiserade på barn. Vissa av dessa har inget remisstvång, vilket innebär att du kan vända dig direkt dit.

Miktionslista

När du söker hjälp får du och ditt barn, vid det första besöket, som regel träffa en distriktsköterska eller en uroterapeut. På vissa håll skickas en så kallad miktionslista hem före besöket. På miktionslistan ska du fylla i när barnet kissar samt när och hur mycket det dricker. Du ska också anteckna klockslag för eventuella läckage och vad barnet gjorde precis innan det kissade på sig. Av miktionslistan får uroterapeuten en första bild av barnets besvär då den talar om när på dygnet barnet läcker, om någon speciell aktivitet utlöser läckaget samt hur mycket barnet dricker.

För att uroterapeuten ska kunna behandla ditt barn måste han eller hon ta reda på vilken typ av inkontinens det handlar om. Det som botar en typ av inkontinens är nämligen verkningslöst mot en annan typ.

Många frågor

Miktionslistan används ofta som diskussionsunderlag vid första besöket. Förutom barnets besvär kommer man att ställa frågor om tidigare sjukdomar, om barnet blivit opererat eller råkat ut för någon olycka.

Sköterskan eller uroterapeuten kommer också att kontroller att barnets rygg är rak, att fötterna är lika stora och benen lika långa. Detta för att utesluta att neurologiska skador eller missbildningar ligger bakom inkontinensen. Som regel får barnet också lämna ett urinprov för att man ska kunna kontrollera att urinen inte innehåller några bakterier.

Vidare utredning

Vilken behandling ditt barn kommer att få beror på vilken typ av inkontinens det har. I många fall kan barnet bli torrt genom så enkla åtgärder som ändrade vanor och rutiner. I andra fall är problematiken mer komplex och kräver ytterligare undersökningar. Barn med en förhållandevis okomplicerad inkontinens kan som regel behandlas inom primärvården. De barn som har mer komplicerade symtom tas om hand av barnkliniken på sjukhuset där man gör fördjupade undersökningar.