En viktig uppgift för urinblåsan är att tömma hela sitt innehåll när vi kissar. För att ta reda på hur blåsan klarar uppgiften gör man ibland en så kallad resturinbestämning. Det innebär att man undersöker om det finns någon urin, så kallad resturin eller residualurin, kvar i blåsan efter det att barnet kissat. Undersökningen är enkelt och innebär inga obehag för barnet.

Ultraljud

När det är dags för undersökningen får barnet komma till mottagningen för att kissa. Det är viktigt att barnet är kissnödigt för att resultatet ska vara rättvisande. När barnet kissat får det lägga sig på rygg och en uroterapeut eller sjuksköterska undersöker urinblåsan med ultraljud. Sköterskan smörjer lite kräm på barnets mage och för apparaturen över buken.

Räknar ut resturin

På en bildskärm ser den som undersöker barnet om det finns någon urin kvar i blåsan. Han eller hon kan då räkna ut hur stor resturinen är. På vissa håll finns det idag apparatur som direkt anger resturinens volym.

Många barn måste undersökas två gånger vid samma besökstillfälle för att resultatet ska bli så rättvisande som möjligt.