Blåsan styrde mitt liv. Om jag skulle gå ut på stan, undvek jag att dricka innan. Jag tänkte noga igenom vilka ärenden jag skulle uträtta, var närmaste toalett fanns, och hur jag kunde ta mig hem på snabbaste sätt om jag skulle få en trängning. Det var så fruktansvärt att göra sig i ordning, kanske klä upp sig lite, måla sig, åka iväg, och sedan drabbas av panik när trängningen kom.

Plötsligt och helt utan förvarning kunde jag behöva gå på toaletten. Sällan fanns det någon toalett i närheten. Hade jag plockat ner varor i en korg fick jag bara lämna korgen, stod jag i en kassakö, var det bara att gå därifrån och låtsas att jag hade glömt något.

Trängningarna ledde aldrig till något urinläckage, men rädsla för att kissa på sig offentligt, inför alla människor, fanns där hela tiden.

Nu äter jag medicin mot min oroliga blåsa, och mår mycket bättre, både fysiskt och psykiskt