Hur många som lider av analinkontinens är det ingen som vet. Att det är vanligare än vi tror är dock säkert. Vanligast är det bland kvinnor. Carina Lindwall, 44, drabbades av analinkontinens till följd av en förlossningsskada. I dag lever hon ett gott liv. Vägen har dock varit både lång och smärtsam.

Att inte kunna kontrollera sin avföring är för de allra flesta oerhört genant. Så pinsamt att många hellre lider i tysthet än söker hjälp.
Jag orkar inte vara generad längre, säger Carina Lindwall med eftertryck. Jag har berättat om mina besvär för så många läkare och försäkringstjänstemän att jag blivit immun mot blygsel.
Carinas problem började för många år sedan. I mitten av 80-talet födde hon sitt andra barn, en stor pojke. Förlossningen var jobbig och hon förlöstes med sugklocka.
Barnmorskan berättade att jag spruckit och att de måste sy. I övrigt var det inga komplikationer.

Hann inte

Fyra år senare hade familjen köpt en sommarstuga på landet. Det var nu Carina började ana oråd.
Det var bara 10-15 meter till utedasset, ändå hann jag inte dit i tid, berättar hon.
Carina var dock inte redo att se sanningen i vitögat. När hon kom tillbaka till stan fortsatte hon som vanligt med jobb, familj och vardag. Helt enkelt var det dock inte. Besvären blev värre och Carina var ständigt livrädd för att bajsa på sig. Och så hände det en dag. På en buss i centrala Uppsala.
Det var fruktansvärt! Men samtidigt var det vad som behövdes för att jag skulle ta mig samman och söka hjälp.

Ny ringmuskel

Carinas läkare sjukskrev henne och en utredning påbörjades. Snart konstaterades att Carinas problem berodde på en förlossningsskada. Hon ordinerades bäckenbottenträning och genomgick senare en bäckenbottenoperation.
Ytterligare ett år senare genomgick hon en gracillisplastik. Det är en operation då en ny ringmuskel görs av en muskel på lårets insida. Eftersom vissa av nerverna som reglerar muskulaturen var skadade opererade man även in en pacemaker under huden som Carina kan reglera sin ringmuskel med.

Har det bra

Den första tiden fungerade den nya muskeln förhållandevis väl, men med tiden blev besvären återigen värre. Idag är Carina inkontinent. Men trots detta så tycker hon att hon har ett bra liv i sitt hus på landet.
Jag har försonats med mitt öde och försöker göra det bästa av min situation.
För även om inkontinensen begränsar Carinas liv ? hon kör alltid i egen bil, använder nattbindor och håller koll på närmaste toalett så gör hon saker hon tycker om.  Som att resa på semester till exempel.
Visst var det nervöst när jag skulle flyga. Jag hade blöja på och satt nära toaletten. Men det gick bra! Och jag hade en skön semester.