Jag är ensamstående med en son och en dotter i tonåren. Mina blåsproblem började i och med att jag fick en spiral, när jag var knappt 20 år.  Jag fick bekymmer med blåsan och med upprepade infektioner. Efter ett par år hade jag så stora problem att jag knappt klarade en timme utan att springa på toaletten. På vårdcentralen blev jag ordinerad sulfa.
Det var en mycket jobbig tid.

Efter några år fick jag kontakt med en urolog. Han var den första som lyssnade på mig och tog mitt problem på allvar. Jag fick en lugnande medicin för blåsan, som jag provade en sommar. Jag blev som en annan människa i och med att blåsan lugnade ner sig.
Därefter fick jag genomgå flera undersökningar, bland annat cystoskopi. Det var det värsta jag varit med om. Jag kunde inte jobba på en vecka. Det gjorde så fruktansvärt ont att kissa. Det var rena rama mardrömmen. Undersökningen visade att det inte var något fel på min blåsa och att jag blivit felmedicinerad under alla år på vårdcentralen.
Efter cystoskopin gjordes det en så kallad urinvidgning och jag var helt bra i åtta månader.

För drygt tio år sedan fick jag en hormonspiral. Med den återkom urinvägsinfektionerna och nya svampinfektioner. Till slut skickades jag till en urolog som tog bort spiralen, varpå urinvägsinfektionerna försvann, men svampinfektionerna blev kvar. Efter en tid försvann även de.

Fram till 2004 var jag ganska bra, innan det plötsligt började svida i underlivet igen och jag satt och grät på toaletten. 
Nya undersökningar resulterade i ännu en urinrörsvidgning. Just nu är jag riktigt bra. Men jag vet att det bara är tillfälligt. Problemen lär återkomma.
Nu har jag lärt mig att söka hjälp så fort jag får besvär, och inte nöja mig med sulfa eller liknande. Det finns bättre behandlingar än så.?