Om jag har blåsproblem Nä, jag har aldrig spelat i någon blåsorkester, säger Rune Furuborn snabbt. Och så plockar han fram ett fotoalbum och visar på mästerliga modellbyggen av gamla skärgårdsbåtar.
Detta är säkert Rune Furuborn i ett nötskal; Problem är till för att övervinnas, oavsett om det handlar om urinblåsan eller annat. Kraften ska man lägga på roligare saker, som modellbygge.

Rune

 

Rune Furuborn är en av många människor i Sverige som alltid använder kateter för att tömma urinblåsan. Det kallas RIK, Ren Intermittent Kateterisering, och är en följd av att den vanliga blåstömningen inte längre fungerar.
- Jag började tömma mig för elva år sedan. Då la blåsan av helt och hållet, berättar han.
En sjuksköterska visade hur han skulle använda katetern.
- Jag var väldigt tveksam. Skulle jag smörja in den där plastsaken och föra upp den i penisen. Nej, nej, jag nobbar, hellre dör jag, minns jag att jag tänkte. Men när jag hade fått pula med det ett tag, så var det ju inga problem, säger Rune.
Och det är som sagt elva år sedan. Nu är Rune pensionär, lever ihop med sin fru, och ägnar dagarna åt modellbygge.

 

Rune tömmer sig tre gånger per dag, på morgon, vid 5-tiden på eftermiddagen och på kvällen. Han är medveten om att det är förhållandevis få tillfällen, jämfört med många andra, men det passar honom, och hans livsrytm. Han gick inte oftare på toaletten när han kunde tömma blåsan på vanligt sätt.
- I början hade jag en hopplös kateter som fick mig att ringa tillverkaren och fråga vad det var för elände de krängde, minns Rune.
- Sedan fick jag en helt annan produkt, den var bra. Då gick det upp en talla för mig, jag fattade att det kunde vara enkelt och smidigt att tömma sig.
Idag använder Rune en modern kateter där vattnet följer med förpackningen. Han får regelbundet en leverans med 300 förpackningar per gång. De brukar räcka ett par månader.
- Jag har alltid ett par katetrar i ryggsäcken. Då känner jag mig trygg och kan till och med ställa mig bakom ett skjul och tömma mig, om det skulle behövas.
Han är inte särskilt besvärad av sitt blåstömningsproblem. Det är till och med fel att kalla det problem, menar han.
- Jag är nog lite frambusig, jag skäms inte.

 

Rune berättar hur han tog med några katetrar till gubbarna på modellbygget och la dem bredvid kaffekoppen när det var dags att fika. Till slut var det en som frågade, vad det var han hade med sig.
- Då berättade jag, öppnade förpackningen och visade hur de såg ut. Det är ju inget märkvärdigt i sig.
Kanske har det blivit nästan för ?normalt? för Rune. För en tid sedan höll han på att skrämma slag på några män på herrtoaletten i ett varuhus i Stockholm.
- Jag var tvungen att tömma mig. Jag gick till herrarnas, och ställde mig vid pissrännan. Två män bredvid trodde jag var konstgjord, och bara hade en plastslang där nere. Som de tittade?
- För mig har det blivit helt naturligt. Det finns inget alternativ, det är bara att vänja sig och det har jag gjort, avslutar Rune Furuborn.