Bara sju procent av de svenskar som har urininkontinens talar öppet om sina besvär. Och endast 36 procent vågar berätta för sin läkare. Det visar en nordisk studie.

Märta Lauritzen, uroterapeut vid Karolinska universitetssjukhuset och ordförande i Sinoba, tycker att det är anmärkningsvärt att så få som 36 procent av de som har urininkontinens talar med sin läkare om det. Situationen blir inte enklare av att hela 72 procent inte talar med sin partner om besvären.
– Som drabbad blir du mycket ensam om du inte vågar tala med den som står dig närmast, säger hon. Att tala med din partner kan vara ett första steg, nästa gång vågar du tala med läkaren.

Sexuellt område
Men det finns ändå förklaringar till att inkontinens fortfarande är tabubelagt.
– Kiss och bajs är lågstatusområden, basala behov som du förutsätts ta hand om själv. Det är också ett sexuellt område förknippat med attraktion och intimitet, säger Lauritzen.
Samtidigt är hon förvånad. Den som har urininkontinens kan alltid, om inte bli botad, så i alla fall få hjälp att bli bättre.

Dörrhandtags-problem
I undersökningen ingår 6 000 nordiska medborgare varav 2 900 svenskar. Inkontinens är pinsamt i alla länderna, men det är färre i Sverige och Finland än i Danmark och Norge som vågar tala om sina läckage med läkaren.
– Vi brukar säga att inkontinens är ett dörrhandtags-problem, det är när patienten är på väg ut genom dörren som han eller hon säger till läkaren att ”jo, jag har en del problem med läckage…”, berättar Lauritzen.

Börja med egenvård
Lauritzen vill avdramatisera urininkontinens och menar att det finns en hel del man kan göra på egen hand.
– Börja med att se över hur mycket du dricker. Två liter om dagen är ungefär lagom.
Något annat man kan göra är att försöka disciplinera sina toalettbesök.
– Kissa i jämna intervaller, vänta två till fyra timmar mellan varje toalettbesök.
Man kan även träna sin bäckenbotten med knipövningar.
– Blir du inte bättre bör du söka hjälp på vårdcentralen. Där är det viktigt att man gör en ordentlig utredning.

Stort utbud av behandlingar
Och där finns faktiskt hjälp att få. Den som har en överaktiv blåsa kan få hjälp att blåsträna. Det finns även läkemedel och elektrostimulering som fungerar.
För den som har ansträngningsinkontinens är bäckenbottenträning ett första steg. Hjälper inte det, kan det bli aktuellt med läkemedel, injektioner av kvaddlar eller operation.
– Det avgörande för att bli bättre är man gör en ordentlig utredning för att ta reda på vad som orsakar besvären. Det är nödvändigt för att välja rätt behandling, säger Lauritzen.