Sammanfattning av Gul SBU-rapport 143/2000 "Behandling av Urininkontinens"

Inkontinens och överaktiv blåsa 

- föråldrad behandling kostar lidande och vårdmiljoner i onödan.

Kort beskrivning om SBU

Statens Beredning för medicinsk Utvärdering ska utvärdera nya och etablerade medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv.  SBU skall medverka till bättre beslutsunderlag, rationellt resursutnyttjande och god och effektiv vård i hela landet.

SBU ger ut tre rapportserier. De gula utvärderar medicinska metoder med slutsatser och rekommendationer. De vita presenterar aktuella kunskaper inom något område. De blå är engelskspråkiga. Alla är fleråriga, opartiska arbeten av ledande experter, och byggs på systematisk, kritisk genomgång av hela den vetenskapliga litteraturen på området.

Svensk sjukvård betalar årligen stora belopp i onödan för felbehandlad inkontinens. Urininkontinens orsakar stort lidande för den sjuke, ibland så handikappande att livskvaliteten kraftigt påverkas. Social isolering, stört samliv, stört arbetsliv, sömnlöshet, låg självuppskattning, depressioner och initiativlöshet är vanligt. Detta medför i sin tur stora samhällskostnader - produktionsbortfall, miljöbelastning och påfrestningar på familjen.

I rapporten vill man påskynda omorganisationen av inkontinensvården, som påbörjats i flera framsynta landsting. Ett modernt vårdprogram och en aktiv omfördelning av resurser krävs, där man genom en relativ kostnadsökning på ett område gör en stor totalbesparing inom hälso- och sjukvården. Några framsynta landsting har redan påbörjat omstruktureringen. Men många landsting och kommuner arbetar kvar i gamla ineffektiva system, utan kontinuerlig vidareutbildning i modern inkontinensvård.

Omoderna behandlingsmetoder kostar mycket pengar

Urininkontinens kostade 1996 mellan 2,8 - 4,4 miljarder SEK per år, exklusive indirekta kostnader. Kostnaderna för äldrevård och hjälpmedel dominerar helt. Diagnostik och mer aktiv behandling är en liten andel.

1996 översteg kostnaden för inkontinenshjälpmedel en miljard. Enligt en jämtländsk studie förskrev sköterskor mer än 90% av hjälpmedlen. 75% av dem gick till patienter i särskilt boende och med vård i hemmet, 25% till öppenvårdspatienter.

I en tysk studie minskade totalkostnaden vid mer aktiv behandling med läkemedel med ca 17%. Kostnaden för hjälpmedel minskade med 64%.

Äldrevården viktig

Urininkontinens är ett av de viktigaste skälen till särskilt boende. Inkontinens innebär sociala problem, blöj- och tvättkostnader, ökad personaltid för ombyte och assistans till följd av patientens frivilliga isolering och fysiskt rejält tunga arbetsmoment mm. Också äldre med trängningsinkontinens kan behandlas effektivt med blåsträning. Effekten förstärks av behandling med moderna läkemedel, typ tolterodin (Detrusitol). Det gäller ofta också dem som inte själva klarar sina toalettrutiner.

SBU drar slutsatsen att större öppenhet, som ger kunskap och mindre skam, så att fler söker vård - det är en fördel både ur hälsoekonomisk och ur livskvalitetssynpunkt.

Åtgärder

1) Fokusera på patientens livskvalitet. Det gäller öppenvård, äldrevård, långvård och administration. Målet är att patienten ska bli bra och slippa hjälpmedels-beroende, genom modern behandling:

Behandlingen ger påtaglig förbättring för nära 70% av kvinnorna, med motsva-rande minskning av psykosociala besvär. Flertalet är nöjda också efter fem år.

2) Bättre jämförelsetal. Alla nya kostnader - för omorganisation, vidareutbildning och utökad timtid för viss personal - ska jämföras med:

· den snabbt ökande miljardkostnaden för hjälpmedel,

· den personaltid traditionell hjälpmedelsbehandling fordrar i öppenvården,

· den timtid och ökade vårdtyngd som onödigt inkontinenta, självvalt isolerade patienter orsakar i äldrevården

· den kostnad som blöjhantering och ökad tvätt innebär.

3) Omfördela resurserna. Primärvården, inte specialistvården, bör ta hand om inkontinenspatienterna. Ett par enkla frågor vid rutinbesök får fram vem som är inkontinent. Utvärderande frågeformulär behövs. Behandling ska sedan ges hos rätt person, ofta en vidareutbildad distriktssköterska eller barnmorska.

Evidensbaserade vårdprogram, som bygger på väl utvärderade studier, är grunden för en korrekt och effektiv behandling. De måste användas mer.

Personalen måste få producentobunden vidareutbildning. Ökade tidsanslag för träning och uppföljning behövs också för en effektiv patientbehandling.

Äldre kan ofta inte själva kräva rätt inkontinensbehandling. Personalen måste se problemet och diskutera behandlingsmöjligheter med patient och anhöriga.

4) Utbilda och ta hjälp av allmänheten. Sjukvårdshuvudmännen måste ge bra producentobunden information om inkontinens till allmänheten.

5) Förbättra statistiken. Landstinget och kommunen måste ta fram uppföljande statistik. Kontinuerligt avsatta resurser för utvärdering och metodutveckling behövs.

Bakgrundssiffror

· Kostnader för inkontinensvård i Sverige 1996, milj kr. (Exklusive direkta kostnader: anhörigtid, produktivitetsförluster, kostnad för  tidig död mm. SBU 143/2000.)

Behandling

Utredning och icke operativ behandling (uppskattat) 42 - 126

Läkemedel 100

Kirurgisk behandling 55

Vård och hjälpmedel

Fortsatt rådgivning, utprovning och förskrivning (75 min distriktssköterska årligen/person - uppskattat) 40

Hjälpmedel (merparten inkontinensskydd ) 1 060

Extrakostnad i äldrevård (uppskattat) 1 511 - 3 021

Totalkostnad 2 807 - 4 402

· En halv miljon svenskar, de flesta kvinnor, har urinläckage mer än en gång per vecka. Det gäller 3-5% av alla kvinnor vid 20 år, 10% vid 40 år, och 25% vid 80 år. För män är siffran 2-3% vid 20, 7-10% vid 70, och minst 20% över 80 år.

· I Sverige är var tionde kvinna inkontinent.

· 40 % av alla kvinnor på allmänläkarbesök är urininkontinenta, 10 % av männen.

· 20-50 % av de urininkontinenta söker vård för detta. Mer än 300 000 personer, 50%, vill få behandling - 9 % av alla kvinnor och 3 % av alla män över 35 år.

Olika former av inkontinens - kort summering

· Trängningsinkontinens: Svåraste formen. Delsymptom vid överaktiv blåsa (ÖAB). Ofrivillig sammandragning av blåsmuskeln. Svåra, plötsliga trängningar (urgency), plötsligt, frekvent, överrumplande behov att kissa (frequency), ibland stora urinläckage. Män och kvinnor drabbas lika.

Behandling: De allra flesta med ÖAB blir bra med moderna retningshämman-de läkemedel och rätt blåsträning. Uppföljningen är viktig - biverkningar som muntorrhet och förstoppning kan förekomma, även om nya läkemedel som tolterodin (Detrusitol) ger betydligt mindre biverkningar.

·  Ansträngningsinkontinens: Vanligast. Oftast svag bäckenbotten - efter förlossning, fetma, tunga lyft. Små läckage ofta. Nästan bara kvinnor.

Behandling: Träning av bäckenbotten hjälper i 60-70% av fallen. Operation kan provas i andra hand. Underhållsträning är viktigt.

· Överrinningsinkontinens: Blåstömningsproblem. Män och kvinnor lika.

Behandling vid överrinningsinkontinens provas bl a träning

· Blandformer: Kombinationer av ovanstående.

· Läkemedel kan ge inkontinens, ex vattendrivande och lugnande mediciner.