Långvarig urininkontinens är tre gånger vanligare bland kvinnor som fött vaginalt än bland de kvinnor som är förlösta med kejsarsnitt. Det visar ny forskning från Sahlgrenska akademin. Risken att drabbas antas ökar för kvinnor som fött mer än ett barn.

Att föda barn är en stor påfrestning för kroppen, inte minst för bäckenbotten. Ny forskning visar nu att förlossningssättet, om kvinnan föder vaginalt eller blir förlöst med kejsarsnitt, påverkar riskerna att drabbas av urininkontinens.
Inkontinens är betydligt vanligare bland de kvinnor fött vaginalt. Över 40 procent av de kvinnor som genomgått en vaginal förlossning är inkontinenta 20 år efter förlossningen. Motsvarande siffra för kejsarsnitts förlösta kvinnor är 29 procent.
– Vi vet inte säkert varför det ser ut så här, men man kan tänka sig att läckaget beror på att stödjevävnad och muskler tänjs ut och lättare skadas vid en vaginal förlossning, säger Maria Gyhagen, urogynekolog och forskare vid Sahlgrenska akademin.

Förlossningssätt påverkar riskerna Gyhagen har i en stor studie, som omfattar drygt 5 000 kvinnor, studerat förekomst och riskfaktorer för urininkontinens 20 år efter förlossningen. Kvinnorna som ingår i studien har alla fött endast ett barn.
– Förlossningssättet spelar stor roll för vilken risk kvinnan löper att senare i livet drabbas av urininkontinens. Risken att drabbas av långvarig inkontinens är tre gånger större för de kvinnor som föder vaginalt jämfört med kejsarsnitt, säger Gyhagen.

Sugklocka utgör ingen enskild riskfaktor att förlösas med sugklocka är i sig inte en riskfaktor när det gäller inkontinens. Det är däremot bristningar i underlivet.
– Jag har sett att, i ännu inte publicerade resultat, bristningar ökar risken för urinläckage medan klipp inte är en riskfaktor för läckage. Någon skyddseffekt av klipp såg jag dock inte, säger Gyhagen.
För de kvinnor som blivit förlösta med kejsarsnitt har det ingen betydelse för risken att drabbas av inkontinens om kejsarsnittet utförts planerat eller om det är akut efter det att förlossningsarbetet inletts.
– Det tyder på att det är de sista värkarna, när huvudet ska ut, som skadar mest. Resultatet tyder också på att det inte är själva graviditeten i sig som ökar risken för inkontinens utan just förlossningen.

Vill optimera den vaginala förlossningen trots de ökade riskerna rekommenderar Gyhagen inte oroliga kvinnor att föda med kejsarsnitt.
– Kejsarsnitt är förknippat med andra risker, både för barnet och mamman, som vi måste ta hänsyn till, konstaterar hon.
Istället vill Gyhagen undersöka hur vaginala förlossningar kan optimeras så att riskerna kan minskas. Det kan till exempel handla om att undersöka om aktiv passning vid förlossningen minskar riskerna. Hon vill också närmare studera hur kvinnans längd och barnets storlek påverkar utdrivningsskedets längd.
– Såväl kvinnans som barnets storlek har betydelse för den påfrestning som bäckenbotten utsätts för under utdrivningsskedet, säger hon.