Om man inte själv kan tömma blåsan behövs speciella hjälpmedel.

Tappningskateter

En kateter är ett rör, vanligtvis av plast, med två sidhål för tömning i toppen. Katetern förs in via urinröret till blåsan och när blåsan är tömd dras katetern sakta ut igen. Denna behandling kallas ren intermittent kateterisering, RIK, och lärs ut till patienter att själva utföra om blåsan inte tömmer sig normalt. Behandlingen används av både kvinnor och män, och upprepas vid varje tömningstillfälle vanligtvis var 3:e till var 4:e timma under det vakna dygnet.

Katetrar finns i olika längder, grovlekar, material och utförande. En del katetrar har så kallat hydrofilt ytskikt vilket innebär att de ska blötas i vatten innan de förs in i urinröret. Andra katetrar har en hylsa med glidmedel som katetern löper genom i samband med införandet. För ytterligare en typ av katetrar gäller att de doppas i glidmedel eller att glidmedlet fördelas över katetern.


Om patienten sitter i rullstol och har svårt att tömma direkt i toaletten, kan en förlängningsslang användas som kopplas till katetern.

Kvarliggande katetrar

En kateter som ska användas under en längre tid har en liten ballong i toppen som håller den på plats i blåsan. I andra änden av katetern finns en kona där man kan koppla en kateterventil som går att öppna vid behov, eller en tömbar urinuppsamlingspåse. Kvarliggande katetrar förs in i urinblåsan av olika anledningar. Det kan vara att blåsan behöver vila efter ett urinstopp, i väntan på en operation eller för svårt sjuka patienter som inte orkar komma till toaletten. Både män och kvinnor kan bli aktuella för denna tömningsmetod.

Också dessa katetrar finns i olika längder, grovlekar och material. Eftersom katetern ska ligga kvar i urinröret ställs andra krav på denna än på tappningskatetrar. Vanligaste materialen är latex överdraget med hydrogel eller silikon. Det finns även katetrar gjorda enbart i silikon.