Analinkontinens

Det är normalt att ha avföring såväl 1-3 gånger per dag som 2 gånger i veckan. Avföringens konsistens är i regel mjuk och formad. I normala fall kan man själv bestämma när gaser och avföring ska avgå. Analinkontinens innebär att man inte kan hålla tätt för gas, lös eller fast avföring. Vanligtvis graderas besvären som svårast när man inte kan hålla tätt trots att avföringen är fast.


Analinkontinens är ett stort problem för den som är drabbad, ändå söker inte alla vård. Många drar sig för att tala om problemet och vissa tror inte att det finns någon hjälp.
Problemet förekommer oftare hos kvinnor än hos män. Den vanligaste anledningen till analinkontinens är en skada i slutmuskeln runt tarmöppningen. En sådan skada uppstår i regel efter stora bristningar i samband med komplicerade förlossningar eller i samband med operationer i bäckenbotten. Andra orsaker kan vara eventuella neurologiska sjukdomar eller nervskador. Ibland kan besvären förvärras vid klimakteriet och vid åldrandet då bindväv och muskler delvis tappar sin elasticitet.

Den som söker hjälp för sitt problem får oftast genomgå en vanlig undersökning, där man känner på slutmuskeln. Ultraljudsundersökning kan visa om det finns någon bristning eller förändring som leder till försvagning av slutmuskeln. För att studera ändtarmens funktion görs ibland en neurofysiologisk undersökning där man bland annat mäter trycket i ändtarmen, i vila och vid knip. De flesta kan bli hjälpta tack vare exempelvis kost- och dietråd, bäckenbottenträning och mediciner. För en del med påvisad skada på slutmuskeln kan en operation vara bästa behandlingen.
Den som har problem med analinkontinens kan få hjälp på vårdcentralen eller genom att ta kontakt med sin läkare.

Blod i urinen

Upptäcker du synligt blod i urinen bör du alltid söka upp en vårdcentral eller konsultera urolog för utredning.

Flytningar

Flytningar förekommer hos alla kvinnor och kan variera i mängd. Missfärgade flytningar kan bero på slidkatarr som kan behöva behandling. En infektion i underlivet kan leda till ökade flytningar som ibland tolkas som urinläckage. Blodiga flytningar hos kvinnor som slutat menstruera beror ofta på sköra slemhinnor i slidan. Det kan ibland också vara en följd av sjukdomar såsom tillväxt av menstruationsslemhinna i livmodern med eller utan cellförändringar. Därför bör man kontakta sin kvinnoklinik för undersökning om detta uppträder.

Graviditet och förlossning

Graviditeten innebär att hormonerna i kroppen förändras, muskler och bindväv mjukas upp. Alla vävnader påverkas, även de som finns i urinblåsa, urinledare och tarmvägg. Syftet är naturligtvis att förbereda kvinnokroppen för förlossningen, men förändringarna kan också påverka förmågan att hålla urin. En del kvinnor läcker under graviditeten eftersom de uppmjukade vävnaderna inte klarar att hålla tätt lika bra som annars.

En annan orsak som kan bidra till urinläckage är livmoderns förändring. Normalt är livmodern stor som en clementin, i slutet av en graviditet är den stor nog att härbärgera ett barn, moderkaka och fostervatten. Denna tyngd på flera kilo pressar hela tiden ned mot bäckenbotten och urinblåsan. Under förlossningens slutskede utgör trycket från barnets huvud under krystvärkarna ännu en ansträngning för vävnaderna i underlivet, resultatet kan bli en tillfällig tryckskada som läker mer eller mindre bra.

Kort efter genomgången graviditet och förlossning är det inte ovanligt att kvinnor upplever att det är svårare att hålla tätt, men efter några veckor brukar det gå bättre.
Om besvären kvarstår vid efterkontrollen, som görs på barnmorskemottagningen 8-10 veckor efter förlossning, ska man ta upp problemet med barnmorskan.
Tänk även på att det är viktigt att träna bäckenbottenmusklerna under och efter en graviditet.